Rolf Lassgård, ur boken STOLT. Foto: Gabriel Liljevall

En storhet till skådespelare

Rolf Lassgård har medverkat i ett stort antal uppmärksammade filmer och föreställningar. Han har blivit nominerad i ett flertal kategorier på Guldbaggegalan och tagit hem en Guldbagge för bästa manliga huvudroll. I Gävle hamnade han när Folkteatern Gävleborg skulle startas på 80-talet. För honom har Gävle blivit platsen där han kan vila ut och umgås med vänner och familj. Och naturligtvis ägna sig åt sitt stora fritidsintresse, hockey.

-       När jag åker över Dalälven lämnar jag arbetet och är bara här, oavsett om det handlar om en ledighet över en helg, vecka eller ett längre uppehåll, säger han.

I Gävle är Rolf en så självklar del av staden att han kan gå runt på gatorna lika avslappnat som han gjorde när han flyttade hit för snart 30 år sedan. Då var han i början av sin karriär. Nu kan han stoltsera med ett 40-tal filmer, fina nomineringar och en Guldbagge. Trots att han är en av Sveriges främsta skådespelare kan han hålla en låg profil på hemmaplan.

-       När jag går på Brynäs hemmamatcher är det ingen som bryr sig om mig, förutom bortaklacken kanske. Jag är samma person som när jag gick runt med barnvagn som småbarnsförälder på 80-talet, säger han.

Det var etableringen av Folkteatern Gävleborg som fick Rolf att lämna Skåne och flytta närmare hemstaden Östersund. Efter scenskolan i Malmö fick han jobb på Skånska Teatern i Landskrona. När teatergruppen splittrades följde han med de kollegor som valde att satsa på teater i Gävleborg. Förutom Rolf fanns där välkända skådespelare som Sven Wollter och Ulla Sjöblom och regissören Peter Oskarson. Till en början höll Folkteatern till i Sjömanskyrkan och det var även där de hade sin premiärföreställning Tre Systrar. Efter något år flyttade Folkteatern till den lokal de har i dag, i anslutning till Gävle Teater. Under de år som Rolf var fast anställd på Folkteatern, 1983-1990, hann de göra en rad minnesvärda föreställningar.  Den som har betytt extra mycket för honom är Den Stora Vreden som sattes upp sommaren 1990.

-       Med den skapade vi ett stycke svensk teaterhistoria, säger Rolf och berättar hur de reste till Indien, Kina och Italien för att studera andra teatertraditioner innan repetitionerna tog fart på allvar.

Föreställningen blev en succé med stor publiktillströmning och mestadels lysande recensioner. Från att ha haft Iggesund som spelplats flyttade sig föreställningen vidare till Gävle och Gasklockorna. Innan de tog plats där hade den stora gasklockan endast använts som garage. Folkteatern blev först att se de sceniska möjligheterna i denna fascinerande byggnad. För Rolf blev Den Stora Vreden betydelsefull av flera skäl. Dels blev manuset en väg att leta sig tillbaka till sina egna rötter, i den norrländska historien kunde han tydligt se sin egen mormor, men han fick också ett större självförtroende när det gäller dans.

-       Till en början gillade jag inte alls att vi var tvungna att lära oss dansa. Men i dag dansar jag mycket. Det finns en uppfattning om att en stor kropp inte kan röra sig. Men det är bullshit! Titta bara på andra kulturer, säger han.

Rolf har till och med lyckats bevisa att det går att dansa och röra sig fritt i klackskor, även som välbyggd man med en längd på 1.96 meter. I musikalen Hairspray, som spelades på Chinateatern hösten 2009 och våren 2010, gjorde han sitt yttersta för att göra rollen som hemmafrun Edna Turnblad trovärdig. För att få till det kvinnliga rörelsemönstret tittade han mycket på hur kvinnor rörde sig, aldrig förr hade han spanat in så många kvinnor som då. För att få en extra inblick fick han även sitta i tjejernas loge.

-       Det var perfekt för rollen att få vara med där. Det var en livserfarenhet att få höra hur snacket gick i logen och bli en självklar del av det, säger han.

När Rolf skulle spela in SVT:s dramaserie Den fördömde gick han direkt från föreställningarna med Hairspray. På bara några dagar var han tvungen att kasta bort Edna Turnblads signalement med gester och höftvickningar och i stället gå in i rollen som en riktigt stereotyp man. För att inte spår från Edna skulle slinka in fick en person sitta vakt och kontrollera alla Rolfs rörelser. Hans egna trick för att kunna gå in i en ny personlighet är att skapa ett låtgalleri för just den personen. En artist som han ofta återkommer till är den norska saxofonisten Jan Garbarek.

-       Det är någonting med honom som försätter mig i en viss stämning. Jag använder mig väldigt mycket av musik, säger Rolf.

Musiken är med både under repetitioner, med hörlurar på, och som uppladdning innan det är dags att gå på scenen vid föreställningar. När han skulle göra Bröderna Karamazov värmde han alltid upp till Waterboys version av Bob Dylans Girl From The North Country. Rolf stora musikintresse ledde till signaturlåten i filmen Capricciosa. I en stark scen skulle det egentligen ha spelats Taube, men det fungerade inte för Rolf. I stället valde han Lucinda Williams Blue. En låt som sedan kom att användas både under förtexterna och i filmen. Hans låtval fick en så stor betydelse för stämningen att den i recensioner omnämndes som ett genialiskt drag av filmregissören, men egentligen var det Rolfs förtjänst. För sin rollprestation som den alkoholiserade och sörjande pappan Göran tog han hem priset för bästa skådespelare i den kanadensiska filmfestivalen Carrousel internationall du Film de Rimouski 2004.

Rolf har ofta förknippats med polisserier, på grund av framstående roller som Gunvald Larsson i Beck, kriminalkommissarie Kurt Wallander i Wallander, kriminalassistent Erik Bäckström i Jägarna och nu senast kriminalpsykologen Sebastian Bergman i Den fördömde. Han försöker alltid att göra dessa till synes hårda män mer mångdimensionella.

-       Jag försöker att förmänskliga dem och låta det stora möta det lilla. Jag såg själv ut som en stor man redan när jag var 19 år, men där inne var jag en liten pojke. Den spännvidden tycker jag är intressant att leka med, säger han.

Beck, Wallander och Jägarna är alla stora publiksuccéer. Jägarna sågs av nära 800 000 biobesökare när den gick på bio 1996. Men för Rolf är det inte polisgestaltningar som är den röda tråden i hans filmkarriär, snarare förmågan att kunna visa vad som finns bakom en till synes bufflig man. Den filmroll som blev hans genombrott fick han just tack vare sitt stora yttre, rollen som Tjaffo i Min store tjocke far. Rolf gjorde rollen så bra att han blev tilldelad en Guldbagge för bästa manliga huvudroll. Yrkesmässigt har han kunnat använda sig av sin stora kroppshydda på bästa sätt och gestaltat auktoritära polismän och klumpiga pappor med en genuin trovärdighet. Men privat har det inte varit lika lätt att vara stor.

-       Jag har lärt mig att det är så här jag ser ut, och det har både fördelar och nackdelar. Man ska tydligen inte få sitta i ett flygplan eller åka tåg och buss om man ser ut så här. De är inte byggda för så stora, det påminns jag om hela tiden, säger Rolf. …

Läs hela texten i boken ”STOLT – 20 möten med kulturpersonligheter från Gävleborg”. Boken utkom i september på Zoot Förlag och går att köpa här:

Gävle: Akademibokhandeln, Bokia, Stadsbiblioteket, Designforum, Turistbyrån, Bistro Nord

Övrigt: Bokia i Valbo Köpcentrum, Bokia i Sandviken, Madame Nyberg i Valbo, Ugglan i Söderhamn och Hudiksvall, Ekmans Hem o Färg i Alfta.